Vår hjärna sparar energi genom att lägga så mycket som möjligt i automatiska flöden. Detta är många gånger fantastiskt t.ex. att vi slipper tänka på hur vi gör när vi går eller cyklar. Denna förmåga har vi tränat upp och slutligen blir det en inövad vana som vi gör utan att tänka på den. Det finns dock en fara i detta och det är att vi även skapar ovanor på samma sätt. Kanske har vi vant oss vid att alltid ha gasen i botten alltså ett högt stresspåslag utan att vi reflekterar över detta.

Många gånger när vi har ett allt för högt stresspåslag har vi lätt för att bli irriterade på andra, svårt att vara närvarande, låser oss i våra tankar, svårt att fatta beslut och vi bygger även upp spänningar i axlar och käkar.

Bilden ovan får vara en symbol över att vi genom att reflektera och träna mentalt kan anpassa vårt stresspåslag efter det hot eller utmaning som vi ställs inför.

Det är helt i sin ordning att ha fullt stresspåslag om någon hotar vårt liv men ställs vi inför en krånglande dator så har vi ett val att anpassar vårt stresspåslag för att lösa denna utmaning. Antingen genom ett högt stresspåslag då vi blir irriterade och kanske kastar datorn i golvet, vi löser en del frustration men problemet kvarstår fast nu i större skala.

Eller så använder vi oss av mental träning och känner att vi varvar upp ett för högt stresspåslag och sänker det genom att ta det där omtalade djupa andetaget. När vi varvar ned lite sänker vi frustrationen och har lättare att lösa problemet genom att vi blir mer flexibla i våra tankar och finner flera lösningar än att kasta datorn i golvet.

Här finns möjlighet till förändring om ni så önskar men det gäller att först reflektera och bli medveten om hur ni jobbar med ert stresspåslag i olika situationer.

Ta en liten stund och reflekterar över hur ni anpassar ert stresspåslag, utnyttjar ni det på bästa sätt? Eller finns det möjlighet att spara en massa energi genom att förändra invanda mönster?