Hur skall jag få tid för återhämtning, det är ju så mycket nu? För mig har det varit viktigt att förstå hur ett ständigt för högt stresspåslag påverkar min kropp negativt på sikt.

Högt stresspåslag är toppen när vi behöver anta en utmaning eller avvärja ett hot. Detta påslag gör att kroppen frisätter en massa energi som finns lagrade i våra celler för att vi skall bli mera fokuserade och få extra energi. Problemen uppstår om vi inte släpper på gasen emellanåt.

Om vi utsätter vår kropp för ett ständigt alldeles för högt stresspåslag och att vi alltid har gasen i botten i allt vi gör, då tror kroppen att vi utsätts för livsfara och stänger ned vissa funktioner som den inte ser någon vits med att ödsla energi på eftersom vi slåss för vår överlevnad. Det är då ingen mening med att lägga energi på att bygga upp och reparera vår kropp, ej heller att bygga upp immunförsvaret, tarmaktiviteten minskar (det är ju ingen mening med att lägga kraft på att bearbeta maten om vi inte kommer att överleva), istället ger den oss mera kraft till musklerna så att vi kan kämpa eller fly. Det innebär att om vi över tid belastar vår kropp på ett oacceptabelt sätt bryter vi ned den på sikt.

Det gäller att börja uppmärksamma när vi har ett för högt stresspåslag för den uppgift vi tar oss an och det är därifrån vi kan börja med en förändring där vi växlar mellan högt och lägre stresspåslag.

Jag vill också betona att det här med stresspåslag skiljer sig från människa till människa och det är bara vi själva som kan veta vad som fungerar bäst för oss, och då gäller det att vara ärlig mot sig själv.

Jag satt för någon månad sedan i en skogsglänta och plockade nässlor och kom på mig själv att jaga på min plockning för att fylla påsen så fort som möjligt. Detta hade varit helt ok om jag tränade för det nordiska mästerskapet i nässelplockning men så var ju inte fallet. Så jag släppte på gasen och började njuta av fågelkvittret och solen som värmde mitt ansikte och anspänningen (stresspåslaget) i min kropp minskade . Mitt mål var ju att plocka nässlor för en näringsriktig och god lunch och jag hade ingen brådska så varför inte njuta av denna vackra vårmorgon och få en stund av återhämtning i stället.

Så försök att hitta era små återhämtningstillfällen så snart ni har möjlighet och har ni väl börjat leta efter dessa så blir det lättare och lättare att hitta dem i vardagen. Fundera över vad som är ert mål och hur mycket energi det får kosta (vilket stresspåslag behövs).

”Ni har säkert hört uttrycket tygla dina känslor”. Chade-Meng Tan som framgångsrikt  startade upp mindfulness / medveten närvaro på Google ger en målande beskrivning av detta, där han liknar våra känslor vid en häst.

Han förtydligar det genom berättelsen om en person som kommer ridande förbi ett par som sitter på en bänk och de frågar den ridande på hästen vart är du på väg? Den ridande personen titta ned på hästen och svarar lite uppgivet det vet jag inte (underförstått att hästen för mig vart den vill).

Jag minns fortfarande mycket starkt en händelse för mer än 30 år sedan när jag försökte tygla en galopperande häst som jag ”satt på” i en nedförsbacke och känslan av att vara helt maktlös men ändå gripas av de otroliga hästkrafterna som fanns under mig.                        När jag inte tyglar mina känslor/tankar så händer det att de tar kommandot över mig på samma sätt som då när jag for ned för backen. Det gör också att jag tappar fokus och jag fastnar i grubblerier över hur jag skall hinna med, varför blev det så eller vad kommer att hända om…  I det läget har jag släppt tyglarna och låter känslorna föra mig dit de vill och oftast är inte det åt samma håll som jag hade planerat.

Om jag skall från punkt A till B och jag låter mina känslor/tankar styra mig så är risken stor att de gör avstickare allt som oftast och jag kommer att irra omkring vilket gör att jag tappar en massa kraft och energi. Jag når målet mycket senare än jag tänkte mig, om jag över huvud taget tar mig i mål. Då har jag inte nämnt det stresspåslag som ökar i kroppen för varje oroande avstickare mina känslor/tankar för mig på, jag missar också vad som händer här och nu och i det läget kläcker jag inte mina bästa idéer. 

Detta är en enkel teori men ack så svår att praktisera. Vill du lära dig att tygla dina känslor/tankar så gäller det att du börja träna på det, att kunna inse när de har tagit kommandot och för ut dig på irrvägar. Ju snabbare du inser det, desto kortare blir vägen till målet och även vägen till ett hållbart liv.

Du kanske har hört det gamla uttrycket att du skall upp i sadeln så fort som möjligt om du trillat av. Med det vill jag säga att det är viktigt att prova och går det inte som du önskar så är det bara att göra ett nytt försök utan att klandra dig själv.

Mer tips hittar du i min bok Mental Eco-driving.

Vår hjärna sparar energi genom att lägga så mycket som möjligt i automatiska flöden. Detta är många gånger fantastiskt t.ex. att vi slipper tänka på hur vi gör när vi går eller cyklar. Denna förmåga har vi tränat upp och slutligen blir det en inövad vana som vi gör utan att tänka på den. Det finns dock en fara i detta och det är att vi även skapar ovanor på samma sätt. Kanske har vi vant oss vid att alltid ha gasen i botten alltså ett högt stresspåslag utan att vi reflekterar över detta.

Många gånger när vi har ett allt för högt stresspåslag har vi lätt för att bli irriterade på andra, svårt att vara närvarande, låser oss i våra tankar, svårt att fatta beslut och vi bygger även upp spänningar i axlar och käkar.

Bilden ovan får vara en symbol över att vi genom att reflektera och träna mentalt kan anpassa vårt stresspåslag efter det hot eller utmaning som vi ställs inför.

Det är helt i sin ordning att ha fullt stresspåslag om någon hotar vårt liv men ställs vi inför en krånglande dator så har vi ett val att anpassar vårt stresspåslag för att lösa denna utmaning. Antingen genom ett högt stresspåslag då vi blir irriterade och kanske kastar datorn i golvet, vi löser en del frustration men problemet kvarstår fast nu i större skala.

Eller så använder vi oss av mental träning och känner att vi varvar upp ett för högt stresspåslag och sänker det genom att ta det där omtalade djupa andetaget. När vi varvar ned lite sänker vi frustrationen och har lättare att lösa problemet genom att vi blir mer flexibla i våra tankar och finner flera lösningar än att kasta datorn i golvet.

Här finns möjlighet till förändring om ni så önskar men det gäller att först reflektera och bli medveten om hur ni jobbar med ert stresspåslag i olika situationer.

Ta en liten stund och reflekterar över hur ni anpassar ert stresspåslag, utnyttjar ni det på bästa sätt? Eller finns det möjlighet att spara en massa energi genom att förändra invanda mönster?