En väl beprövad tes är att det vi tränar på blir vi bra på. Många av oss har en förmåga att älta saker som hänt eller tillbringa tid att oroa sig för framtiden detta driver på stresspåslaget. Till alla er som kan sortera era tankar och lever i nuet vill jag bara säga Grattis! Ni kan genom ett mer flexibelt och varierat stresspåslag spara energi.

Lite kort kan man säga att vissa av oss tränar för att bli bra på att optimera och variera stresspåslaget medan andra tränar på att ständigt ha max stresspåslag. Tecken på att man har max stresspåslag för jämnan kan vara trötthet, spända muskler, spänningsvärk, korta och ytliga andetag, svårt att somna, svårt att fokusera, irritation, ja listan kan göras lång….

 Varför skall man reflektera över detta?

Om vi tänker oss att vi varje morgon får en full tank med energi, det finns dock perioder då man kanske ej får denna fulla tank pga. av olika omständigheter men i den optimala av dagar så vaknar vi fulltankade.

Redan när vi startar dagen t.ex. när vi duschar kanske tankarna irrar iväg och vi oroar oss för hur vi skall hinna med och klara av dagen. Om vi i duschen kan ringa det där samtalet eller genomföra mötet eller hämta på dagis så är det ok att driva upp stresspåslaget och därmed förbruka energin i vår tank. Kan man ej påverka dessa ting i duschande stund finns en annan möjlighet att njuta av värme, renhet, närvaro och genom detta använda ett litet stresspåslag. För att på så vis kunna ha mera energi när vi möter de riktiga utmaningarna under dagen och förhoppningsvis ha energi kvar hela dagen.

Eftersom vi är vanemänniskor så är det lätt att vi fastnat i att alltid ha ett högre stresspåslag än vad vi behöver utan att vi reflekterar över detta och på så vis bränner en massa energi.

Frågan att ställa är vilket stresspåslag har jag och är det relevant för uppgiften?

Låt mig göra en liknelse mellan Zebrans ”ecodriving” och vårt sätt att möta hot eller utmaningar och hur vi hittar rätt stresspåslag för att hushålla med vår energi.

Zebran står på savannen och njuter av värme och mat. Plötsligt ser den ett lejon, nu börjar uppvarvningen av motor (stressen) för att göra Zebran redo för att överleva, det första som händer är att den stannar upp och fokuserar på hotet.  Är det så att lejonet sätter fart emot Zebran så går automatiskt motorn (stressen) upp på högsta varv =gasen i botten för att kunna fly eller fäkta för sitt liv. Om scenariot istället är att Zebran ser lejonet lämna platsen behöver den ej gasa för att öka stresspåslaget utan kan varva ned igen.

Nu tittar vi på hur vi kan reagera på utmaningar. Vi sitter vid vårt skrivbord och njuter/jobbar av högen med papper som ligger framför oss och plötsligt kommer mailet som lyder LÖS DETTA NU!!  När vi ser det så stannar vi upp för ett ögonblick och trycker sedan ned gasen i botten för att få ett rejält stresspåslag för att öka energi, fokus och kraft så vi kan åtgärda problemet omgående. När väl problemet är löst borde vi lätta på gasen för att återgå till normalt läge och jobba på som tidigare.

Här går det dock oftast fel när vi funderar vidare på:

Kunde jag ha gjort det bättre, snabbare? Varför blir det alltid kaos när jag får deadlines? Och helt plötsligt dyker tankar om  att hämta på dagis, hinna köpa mat, träna, umgås och bilen som skall på service hur mycket kommer det att kosta? Dessa oroande tankar gör att vi gasar på och får ett mycket högre stresspåslag än vad som krävs just nu för att jobba på som tidigare.

Lärdomen av Zebrans ”ecodriving” att inte fastna i våra oroande tankar utan att fokusera på det vi kan påverka och antingen agera på det eller acceptera läget och genom detta inte bränna en massa energi i onödan för att vi har haft ett större stresspåslag än vad situationen kräver.

Många av oss ser stress som något negativt. Då missar vi insikten att stress är vår urkraft och inre motor.

Vår kropp är en fantastisk organism som hela tiden kämpar för att nå jämnvikt och balans trots att vi utsätter den för en mängd påfrestningar; genom vad vi äter, för lite rörelse, dålig sömn och återhämtning.

Om vi nu ändrar vår uppfattning och ser möjligheterna med stress som vår inre motor, den som alltid är redo för nya utmaningar och påfrestningar.  Då utnyttjar vi denna kraft på ett optimalt sätt.

Vi börjar varva upp vår inre motor redan tidigt på morgonen då hormoner börja aktiveras för att förbereda oss på att vakna. Detta betyder att vi alla har stress i kroppen (vår motor) vi behöver bara lära oss att använda rätt stresspåslag (gaspåslag) för att kunna hushålla med vår energi och kraft.

 När vi tar körkort lär vi oss ”ecodriving” för att justera gas efter behov och därmed spara energi och miljö. Vi behöver lära oss att använda samma teknik för att hitta vårt optimala stresspåslag för att inte bränna en massa energi i onödan. Det är här som vi nutidsmänniskor får problem när vi reagerar på hot/utmaningar med samma stresspåslag som om vårt liv var i fara.                

Zebror är bättre på att hantera sitt stresspåslag utifrån vilken kraft som behövs för att lösa uppgiften eller hotet. Detta förhindrar att deras ”ränder ramlar av” och de får inte heller magsår för att de kan ”ecodriving”. Vill ni veta mera läs Varför zebror inte får magsår av Robert M Sapolsky.  

Nästa gång tänker jag åskådliggöra hur vi kan ändra vårt förhållningssätt till de hot och utmaningar som vi möter för att sänka vårt stresspåslag (gaspåslag) så vi att fungerar och mår bättre.

Reflektera gärna över hur ni hanterar ert inre stresspåslag.