Låt mig göra en liknelse mellan Zebrans ”ecodriving” och vårt sätt att möta hot eller utmaningar och hur vi hittar rätt stresspåslag för att hushålla med vår energi.

Zebran står på savannen och njuter av värme och mat. Plötsligt ser den ett lejon, nu börjar uppvarvningen av motor (stressen) för att göra Zebran redo för att överleva, det första som händer är att den stannar upp och fokuserar på hotet.  Är det så att lejonet sätter fart emot Zebran så går automatiskt motorn (stressen) upp på högsta varv =gasen i botten för att kunna fly eller fäkta för sitt liv. Om scenariot istället är att Zebran ser lejonet lämna platsen behöver den ej gasa för att öka stresspåslaget utan kan varva ned igen.

Nu tittar vi på hur vi kan reagera på utmaningar. Vi sitter vid vårt skrivbord och njuter/jobbar av högen med papper som ligger framför oss och plötsligt kommer mailet som lyder LÖS DETTA NU!!  När vi ser det så stannar vi upp för ett ögonblick och trycker sedan ned gasen i botten för att få ett rejält stresspåslag för att öka energi, fokus och kraft så vi kan åtgärda problemet omgående. När väl problemet är löst borde vi lätta på gasen för att återgå till normalt läge och jobba på som tidigare.

Här går det dock oftast fel när vi funderar vidare på:

Kunde jag ha gjort det bättre, snabbare? Varför blir det alltid kaos när jag får deadlines? Och helt plötsligt dyker tankar om  att hämta på dagis, hinna köpa mat, träna, umgås och bilen som skall på service hur mycket kommer det att kosta? Dessa oroande tankar gör att vi gasar på och får ett mycket högre stresspåslag än vad som krävs just nu för att jobba på som tidigare.

Lärdomen av Zebrans ”ecodriving” att inte fastna i våra oroande tankar utan att fokusera på det vi kan påverka och antingen agera på det eller acceptera läget och genom detta inte bränna en massa energi i onödan för att vi har haft ett större stresspåslag än vad situationen kräver.